Dick Hoyt är en inspirerande man som verkligen älskar sin son. Nedanstående citat är från en artikel av Rick Reilly i tidningen Sports Illustrated, men framför allt får ni inte missa videon.

Den fick i alla fall mig att gråta.

I try to be a good father. Give my kids mulligans. Work nights to pay For their text messaging. Take them to swimsuit shoots.

But compared with Dick Hoyt, I suck.

Eighty-five times he’s pushed his disabled son, Rick, 26.2 miles in Marathons. Eight times he’s not only pushed him 26.2 miles in a Wheelchair but also towed him 2.4 miles in a dinghy while swimming and Pedaled him 112 miles in a seat on the handlebars–all in the same day.

This love story began in Winchester , Mass. , 43 years ago, when Rick Was strangled by the umbilical cord during birth, leaving him Brain-damaged and unable to control his limbs.

“He’ll be a vegetable the rest of his life;” Dick says doctors told him And his wife, Judy, when Rick was nine months old. “Put him in an Institution.”

But the Hoyts weren’t buying it.

Rigged up with a computer that allowed Him to control the cursor by touching a switch with the side of his Head, Rick was finally able to communicate. First words? “Go Bruins!” And after a high school classmate was paralyzed in an accident and the School organized a charity run for him, Rick pecked out, “Dad, I want To do that.”

Yeah, right. How was Dick, a self-described “porker” who never ran More than a mile at a time, going to push his son five miles? Still, he Tried. “Then it was me who was handicapped,” Dick says. “I was sore For two weeks.”

That day changed Rick’s life. “Dad,” he typed, “when we were running, It felt like I wasn’t disabled anymore!”

Now they’ve done 212 triathlons, including four grueling 15-hour Ironmans in Hawaii . It must be a buzzkill to be a 25-year-old stud Getting passed by an old guy towing a grown man in a dinghy, don’t you Think?

“The thing I’d most like,” Rick types, “is that my dad sit in the chair and I push him once.”

Jag hittade detta lilla “test” man kan köra på sina kommentarer innan man skickar iväg dom till en blogg. Fritt översatt från originalet.

Klarar din kommentar testet?

Innan du skickar iväg din noggrant konstruerade kommentar till någon annans blogg kan du fråga dig själv:

Är min kommentar relevant?

För att en kommentar ska vara relevant räcker det inte att den handlar om samma sak som blogginlägget. En relevant kommentar behandlar frågorna och poängen med inlägget. Om författaren till inlägget frågar om apelsiner är runda, vill hon inte höra att du tycker att bananer är mycket godare än apelsiner.

Är min kommentar så kort och koncis som möjligt?

Om din kommentar är längre än blogginlägget i fråga är det dags att ta på sig redigerarhatten och trimma ner den lille rackaren. Klarar du inte att hålla längden nere? Skaffa en egen blogg - allvarligt. Det är gratis och roligt, och du kan plita ner dina svulstiga essäer utan att bli ett irritationsmoment för någon annan. Lämna en liten notering (med länk) bland kommentarerna på den andres blogg och berätta att du svarat med ett längre inlägg på din egen blogg. Många bloggsystem har en så kallad trackback-funktion, med just detta syfte.

Är min kommentar vänlig till innehåll och språk?

Även om du verkligen inte håller med om bloggskribentens åsikter, gör du ändå alla en tjänst genom att vara så vänlig och artig som möjligt. Tänk dig att du sitter mitt emot skribenten och har en diskussion med denne öga mot öga, och så säger du ingenting som du inte skulle ha sagt till honom eller henne personligen. (Och kom ihåg: det märks när du är väldigt otrevlig och sarkastisk, även om du använder vackra ord för att vara det. Så tänk på att hålla en vänlig ton också.)

Tillför min kommentar något vettigt till diskussionen?

Kommer andra människor att läsa din kommentar och tänka “Oj, det var en intressant vinkel på ämnet”? Eller kommer dom tänka “Wow, den där snubben tycker verkligen om att höra sig själv prata”? Kom ihåg: Om någon annan redan har skrivit vad du tycker finns det ingen anledning att stämma upp i kör med ett klatschigt “Jag med!”. (Översättarens anm: Om författaren till blogginlägget bett om kritik på något, eller på annat vis vill veta hur många som är av en viss åsikt är det givetvis bra om man skriver att man håller med en föregående talare.)

Skulle jag vilja att någon lämnade denna kommentar på min blogg?

Detta är det ultimata testet: om någon skrev vad du tänkt att skriva på din egen blogg, skulle du uppskatta det, eller skulle du vilja sträcka dig genom cyberrymden och klappa till puckot? Tänk dig att någon lämnar exakt samma kommentar till något som du skrivit. Om du skulle tycka att den var för lång, för otrevlig eller elak osv… gör om - gör rätt!

Nå, klarar din kommentar testet?

Får du ett positivt svar på alla ovanstående frågor är chansen stor att du har en bra kommentar, så…

…skicka iväg den bara!

Via Think Christian.

För en månad sen blev det vi, Kerstin och jag. Jag är så otroligt lycklig just nu, och det finns inget som gör mig så glad som när jag får vara med Kerstin och se henne le.

Jag älskar dig!

Vi har sportlov den här veckan, men det har inte varit mycket till ledigt än så länge. Hela måndag, tisdag och onsdag gick åt till att arbeta med vårt projektarbete, att skriva och sätta upp en teaterpjäs. Det är bra mycket mer arbete än man kanske kan tänka sig, men nu börjar det arta sig. Ni som bor i närheten får gärna komma och titta på Den eviga frågan som spelas på Nya Teatern i Örebro fredag den 2 mars kl 18.00. Ynka 40 kr kostar det att se härligheten.

En både allvarlig och rolig pjäs om etik och moral inom forskningsvärlden. Detta är en pjäs om vad som kan hända om vårt forskande går till överdrift. Vad skulle hända om ett forskarteam uppfann ett piller som gav oss evigt liv? Se vår pjäs, och du får se hur fördelarna vänds till konsekvenser.

För övrigt så micklar jag med en ny blogglayout igen, jag har fått drösvis med inspiration och jag skyller på Kerstin. Jag tror att hon är min musa. Kerstin gör mig så lycklig, och då blir jag automatiskt med kreativ tror jag. Även om hon samtidigt tar upp mycket av min tid förstås, så får jag ändå vettigare saker gjort när jag väl gör något.

Jag är kär