…till att den här felstavningen av positiv är så vansinnigt utbredd! Jag vill absolut inte klanka ner på de/er som har det svårt med stavning, men det känns som att stavningen av ordet positiv med e existerar till stor grad långt utanför dyslektiska kretsar. En sökning på Google ger faktiskt fler resultat för posetivt (6 360 000) än positivt (6 330 000).
Ibland är jag också språkpolis.
Jag upptäckte för ett tag sedan, tack vare Ida, att jag har en liten konstig egenhet/tix/tvångstanke, eller vad det nu kallas. Hon försökte ge mig en äppelklyfta, men jag kunde inte ta en tugga av den för den var åt ”fel” håll, med skalet uppåt och ”köttet” nedåt. Det gick bara inte. Jag äter alltid ett helt äpple genom att bita av en tugga och sedan fortsätta med den övre tandraden mot det redan bitna och sedan den undre tandraden mot den delen som fortfarande har skal. På nåt annat vis går bara int, och samma sak när jag äter äppelklyftor. Skalet nedåt mot den undre tandraden.
Jag förstår inte riktigt varför och vad som är allra dummast med hela historien är ju att om jag äter ett helt äpple så får jag ju använda båda tandraderna mot ”köttet” men då är det inga problem, när allt skal är borta liksom.
Jag är konstig, men stolt över det! Är du konstig på nåt vis?